FINDUS Så länge jag kan minnas har Findus funnits här i Bjuv. Min mor Ethel var bland de första som fick jobb där och jag fick på så sätt ett ganska intimt förhållande till företaget. Kanske därför jag idag bor i ett av Findushusen i Selleberga.

Mitt hus vittnar om Findus storhetstid - som efter att gruvorna lades ner blev en av Bjuvs hjärtepunkter. Tillsammans med det som då hette Glasullen och sedan Gullfiber, i Billesholm.

Findushusen byggdes åt det nystartade företaget Findus, som fick sitt namn efter den fruktindustri man tog över och gjorde om. På den tiden snålade man inte med pengarna. Den tidens mest kände arkitekt, Arthur von Schmalensee, kallades in för att rita tjänstemannavillor. Liksom en excellent trädgårdsarkitekt som såg till att villorna låg på bästa läge. Invändigt inreddes villorna med möbler och konst av den tidens mästare, bl.a. Carl Malmsten och Märta Måås.

"Nere i byn" gick ungdomarna direkt från examen i sista klass till Findus och fick jobb på dagen. Detta fortgick i generationer och även om ägarna till Findus sedan kommit och gått så ser man fortfarande fabriksarbetarna streta på sina cyklar. Till och från jobbet på Findus. Den synen kommer jag att sakna!

Själv har jag också jobbat på Findus. I ärtorna. Först med arbetsbok, eftersom jag var minderårig första sommaren. Sedan på samma premisser som övriga anställda.

Det var kul i ärtorna. Och barnmaten och majonnäsen! Ett antal veckors jobb i fabriken räckte till ett litet kapital som jag t.ex. köpte min första Interrail-biljett för. Och åkte Europa runt på. Påså sätt kan man kanske säga att det var tack vare jobbet på Findus som jag kom ut i världen?

Men man kan också säga att det var tack vare det gamla Findus - eller dess direktörers goda smak - som jag också återvände för 5 år sedan. Ett av Findushusen var till salu och jag, med min närmast romantiska inställning till såväl Findus - alla Bjuvsingars frälsare och vän - som Findushusen, slog till. Jag älskar de kulturkvarter jag återvänt till!

När jag började jobba med bjuvsnytt.se och hade ärenden till Findus märkte jag dock att de ägare och tjänstemän jag träffade i nutid närmast tyckte jag var märklig när jag började prata om Findus betydelse för bygden. Det var uppenbart att ingen av dem kunde historian som jag. Eller förstod vilken betydelse företaget haft för människorna  här. Först hade vi kol i blodet men sedan blev det under lång tid istället ärtor!

Jag minns när jag skulle intervjua "pappan" till projeket Food Valley, Henrik Nyberg, och han och hans pressekreterare frågade mig - som de antog var en Bjuvsbo och -kännare - var i byn man kunde äta lunch. Jag, som då inte hade bott här på 50 år, häpnade över deras fråga. Och insåg att trots att de hade sin dagliga utkomst från det Bjuvsbor producerade på Findus, så hittade de inte längre än till sin egen parkeringsplats! Det tyckte jag sa allt om hur dåligt dagens Findustjänstemän och ledning kunde företagets historia. Eller brydde sig om den och allt det arbete Bjuvsborna gett åt företaget i så många år.

Och inte gråter ägare och ledning över nedläggningen, som sägs bli definitiv den 31 december i år. De beklagar och säger att Bjuvs läge inte är centralt nog för att göra produkterna konkurrenskraftiga. Som vanligt handlar det förstås om pengar.

Kvar lämnar de flera hundra människor som från och med idag måsteh hitta något annat sätt att försörja sig på. I ett samhälle där inte många jobb finns att söka. Kanske kan kommunen "hitta på nåt", men det troliga är väl att många kommer att gå arbetslösa.

Kanske startar några eget. En kille från Landskrona jag pratade med samtidigt som jag nåddes av nyheten att Findus lägger ner i Bjuv, sa att man i hans stad, när varvet lades ner, hade startat många enmansföretag.

Så för vad det nu är värt bjuder jag på en första idé till eget företag. Starta ett taxiföretag! Det har jag saknat sedan jag flyttade tillbaka hit för 5 år sedan.

Jag beklagar i övrigt alla som förlorar jobbet och önskar dem lycka till med jobbsökandet eller med att starta eget.

Marianne
egenföretagare