MINNESDAG Idag hade min mor Ethel Rönnberg fyllt 90 år och min far Malte 94. Något storkalas som mor älskade blir det dock inte utan idag väntar jag bara på en lucka i regnmolnen så jag kan gå till kyrkogården i Bjuv och sätta blommor hos de.
De var födda på samma dag men med 4 års mellanrum. Far i Billesholm och mor i Bjuv. De träffades en het sommardag vid Mölledammarna, dit den tidens unga åkte för att bada.

 

 
 

Mor berättade att hon sett far och hans kompis Börje i Parken tidigare. Han var visst kompis med hennes kusin Gunvor. Uppenbarligen hade far också spanat in mor.

Denna dag en sommar under förra seklet låg mor hur som helst och solade tillsammans med sin väninnan Gertrud. På en grässlänt vid en av dammarna. Plötsligt dök far och Börje upp med sina cyklar och far frågade flickorna:

- Är det bra här?

- Det var det tills nu, svarade mor rappt. För att inte säga vasst.

När hon berättade detta för mig förstod jag för allra första gången hur lik henne jag är. Under hela min uppväxt pratades det alltid om att jag var en kopia av min öppne, sociale far. Att det fanns likheter med mor, hörde jag dock aldrig. Hon föreföll som person mycket mer återhållen än både far och mig.

Precis som jag!
Det där vassa svaret kunde jag lika gärna ha avfyrat, som hon! Bred i käften, som det vårdslöst kallas, det har jag ofta varit. Är fortfarande också ibland. Det är en vana som sitter i. Också långt efter att man bestämt sig för att vara lite mjukare. Vilket jag sedan flytten till Skåne från Stockholm för 6 år sedan, faktiskt bestämt att jag skulle försöka vara.

Nåja, mjuk och mjuk. Man får anpassa sig till situationerna förstås. Ibland kan man luta sig tillbaka och vara både tyst och mjuk. Även om man heter Rönnberg. Och så ibland behövs det där bettet och då tar man fram det.

Och i mors och fars fall så lät sig far inte avskräckas av mors tuffhet utan 1946 sa de ja till varandra i kyrkan.

Lever kvar genom mig
Jag vet inte i vilken grad far överhuvud taget i samhället behövde använda munlädret faktiskt. Som man, stark och initiativrik var han väl mer självklar i samhället än en stark kvinna som ville fram. Far var samhällsbyggare. Startade och drev både gruva och industri. Skapade jobb åt både sig och andra i sin hembygd.

Mor, var en av de allra första kvinnorna som anställdes på det nystartade Findus, där hon så småningom blev avlöningschef. Av det hon berättat om att vara kvinna och få en chefsroll så krävdes det nog både att hon använde sin kvinnlighet och sin vasshet. Sitt egna sätt att markera avstånd och integritet.

Det senare känner jag verkligen att jag ärvt! Och det är jag faktiskt idag väldigt tacksam för.

Det regnar fortfarande eller snarare duschar ute. Nu skyler jag mig i rejäla regnkläder och stövlar och går upp till mor och far och grattar dem. Tackar dem båda för vad det givit mig och glädjer mig samtidigt att de genom mig, på olika sätt lever kvar här bland oss.

På bilden: Far och mor den sista tiden. Far avled i augusti 2015 och mor i april 2016. Alexander på bilden, liksom hans syskon Joel och Vanessa, älskade sina morföräldrar och besökte dem ofta i Skåne.

Marianne Rönnberg Galmor