DEBATT Fridolin, enligt hörsägen från sin egen krypta, började sitt politiska liv i 10 -12-årsåldern. I det tidsperspektivet träffade han Kaplan, några år äldre. 
Det är där broilerstadiet träder in. Ung kille, knappt fjun på hakan, vill bli politiker. 12-års pojke och 20 år senare språkrör utan verklighetsplattform och ej heller adekvat utbildning. Förnumstig står han där och propagerar som om det är hans verklighet som gäller och den svenska valmanskåren skäms på fjunets bekostnad.

Vad har han att erbjuda förutom en lång korridor och papperssväng i politikens högborgar? Fridolin har aldrig rört sig i den verklighet som behövs för att förstå densamma. Hur kan det bli möjligt? 80-talisterna köper inte dagens chefsvillkor. De har sett sina föräldrar offra sig för jobbet och de skulle aldrig ha en tanke på att göra detsamma. Devisen är "här är jag", acceptera mig för den jag är och betala utan misskund. Så sanslöst rätt, utan bakgrund, utan kompetens, utan verklighet, och Jag-har-alltid-rätt- syndromet, så blir det också kaos.

80-talisterna är ambitiösa och vill mycket, men de tittar först och främst på sig själva. Kan vi lära oss något av detta? Eftersom deras föräldrar har talat om för dem att allt är möjligt, har de jättestora krav. Samtidigt är de vana vid beröm och stöd. Så när de inte kommer in på drömutbildningen hamnar de i livskris och blir politiker.

När 40-talisterna nu går i pension uppstår stora kompetensluckor. Det är inte längre frågan om att det kommer in enstaka unga, som anpassar sig. Vi pratar om hela grupper som kommer med andra värderingar och blir ständiga kravmaskiner.

Vi som tillhör valmanskåren vill ha kompetenta, dugliga, verklighetsförankrade politiker som har förståelse för dynamikens Sverige. Vi vill under inga omständigheter höra förnumstiga broilers som tror sig veta men aldrig levererar. Vi har fått nog av oärliga politiker, oavsett kön, som skor sig på vår bekostnad och också tror sig ha rätten på sin sida. De må vara samordnare, genusförlängare, experter av allehanda slag, journalister eller i värsta fall politiker.

Boo Björk, senior advisor
 

SVAR TILL BOO BJÖRK

- Det är med en igenkännande nick jag läser Boos debattartikel.

Länge sedan är det som vi hade yrkesarbetande och erfarna politiker som tog beslut rörande vår vardag.

Fridolin, Reinfeldt och Wallström är bara några i mängden som vi låter tala för oss.

Gemensamt med många fler har dom en ytterst kort yrkeskarriär bakom sig.

Idag klassas en tvåårig svetsutbildning som högskoleutbildning och är tillräckligt för att styra ett land som Sverige.

Satsar man tidigt på politiken och lämnar det dagliga slitet att få lönen att räcka månaden ut så har man också lämnat det grundläggande förtroendet att styra.

Mona Sahlin är den ultimata politiska broilern , hur kan hon år efter år få fortsätta vara så slarvig med privata och offentliga medel och fortsatt få politiska uppdrag?

Inom kommunalpolitiken är det annorlunda, jag ser de flesta yrken representerade och en bred flora av åsikter. Dock är åldersfördelningen skev, vi måste få fler ungdomar engagerade.

Faran ligger då i historielösheten, om man inte har kunskap om muren och Sovjetunionens  fall och röstar på ett parti bara för att de har ordet miljö i sitt partinamn, då är vi illa ute.

SD strävar efter, och det fick mig att bli medlem, rätt person på rätt plats. Våra representanter har gedigna kunskaper inom området dom företräder och det borgar för en trovärdig politik!

Bernt Drube
SD Bjuv 

 

Boo Björk återkommer regelbundet med inlägg. Han dissikerar och skärskådar politikers insatser. Kritiserar och provocerar. Håller du med om det han skriver eller tycker du tvärs emot? 

Skriv själv till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.. Kommentera andras inlägg eller skriv vad du själv tycker.

Vi läser alla inlägg som dock inte alltid speglar det vi själva tycker. Huvudsaken är att de alltid håller sig inom ramen för de etiska spelreglerna.

Redaktionen