Alla medlemmarna i Rockin Shoes utanför replokalen i Åstorp.
HELA KOMMUNEN En ny stjärna på musikhimlen har sett dagens ljus. Gruppen heter Rockin Shoes och består av fem erfarna musiker som alla har ett stort behov att skapa musik. Vi hälsar på i replokalen i en källare i Åstorp.

Nergången till källarlokalen i centrala Åstorp är lika risig som entrén. Den som passerar byggnaden anar inte att häftig musik skapas här. Men väl inne i reprummet kommer man omedelbart på andra tankar. Här är redan John Lind trummor, Christina Möller bas och keyboard, Patrik Nilsson gitarr och Flemming Stenfors också han gitarr, samt Helena Nilsson sång, i full gång med repetitionen.

Ljudvågorna blandar sig med det turkos ljuset som strilar in genom källarrumsfönstrens tyllgardiner. Stämningen är tät. Rummet fylls av gung.

Rockin Shoes repertoar består just nu av en blandning av rock och country. Dessutom har bandet precis börjat repa Tina Turner-låtar. Flemming Stenfors och John Lind skriver också egen musik och har en del som ”ska in på banan och eldas igång”.

Inga nybörjare
Det hela började med att John Lind, som tidigare spelat i ett band tillsammans med Patrik Nilsson, träffade Flemming Stenfors på ett bröllop de båda var inbjudna till. De kände till varandra men hade ingen aning om att den andra kunde spela så man får nog säga att de ”upptäckte” varandra på den där festen.

- Först spelade jag och sedan Flemming, berättar John Lind. När jag hörde Flemming tänkte jag: ”Oj då, kan han spela?”.

- Jag tänkte samma sak när jag hörde John, skrattar Flemming Stenfors.

Patrik Nilsson, John Lind och Christina Möller repar låtar en vanligt torsdag i augusti.

 

Så blev det att John, Flemming och Patrik började spela tillsammans. Flemming ordnade spelningar i Danmark och så fick de en del gig på Klockaregården i Norra Vram. Det blev mycket Kim Larsen som Flemming säger ”funkar här längs vattnet”, d.v.s. längs kusten Skåne-Danmark.

- Men vi ville gå vidare, fortsätter John Lind. Vi behövde en sångerska och jag kände sedan min tid som ljudtekniker i Roy Orbison Band Tribute, Helena Nilsson som var med i kören där. Så jag ringde henne och frågade om hon ville vara med i vårt gäng. Och hon svarade ja.

- Fortfarande hade vi då ingen bas. Jag visste att jag ville ha en som kunde spela både keyboard och bas men visste inte var jag skulle hitta en sådan person, säger John Lind. I min villrådighet pratade jag så en dag med Christina Möllers man om detta.

- Känner inte du någon som skulle kunna passa? frågade jag honom.

- Neeeeej, sa han. Det gör jag inte. Den enda som kan allt det där, vad jag vet, är min fru.

John kände väl till Christina men trodde inte att hon, som haft Kickis orkester i många år och lagt ner den 2010, kunde tänka sig att spela i ett litet okänt band som Rockin Shoes.

Ett besök samma kväll i replokalen i Åstorp visade att han tänkt fel. Christina och hennes man kom och lyssnade och resten är som man brukar säga, historia.

- Visst har jag spelat mycket. I hela mitt liv faktiskt. Och visst har jag också haft en framgångsrik orkester som jag lagt ner, säger Christina Möller. Men det betyder inte att jag inte vill spela. Att vara med i det här gänget är perfekt för mig. Jag spelar och har roligt. Och slipper all administration, vilket jag tycker är jätteskönt.

Namnjakt
Så var det ju det där med namnet.

- Vi brainstormade och fick väl fram sisådär 614 andra namn innan vi tyckte vi hittat rätt, säger John Lind. Men när vi landade på Rockin Shoes var alla nöjda.

Regnig start
Den 1 juli på Torparedagarna i Åstorp var det premiär. En dag som dock i det närmaste regnade bort. Men skam den som ger sig. Nya bokningar är på gång. Bland annat hoppas John Lind att få en spelning på Oktoberfesten i Bjuv.

- Ytterligare förhandlingar pågår, men om dem är det just nu för tidigt att uttala sig, säger John Lind.

Majoriteten av gänget har till vardags ”vanliga jobb”. John som verktygsutvecklare inom plastindustrin. Patrik som studievägledare på en skola i Helsingborg. Flemming jobbar på ett företag som levererar teknik och tjänster bl.a. för gruvdrifts-, markbyggnads-, och energiproduktion. Och Helena är för närvarande vikarie på en förskola och massör. I höst ska hon börja plugga till förskolelärare med musikprofil.

”Spela ett måste”
Medlemmarna hyser inga förhoppningar om att någonsin bli några popidoler. Men de säger alla att utan musik skulle deras liv inte kännas helt. Det handlar om att de har en hobby som de älskar, förklarar de. Var och för vem man får spela är inte det primära även om de gärna ser att de får bokningar regelbundet. Så att de kan hålla igång.

Flemming Stenfors och Helena Nilsson bjuder på en Kim Larsen-låt.

- Huvudsaken är att man får spela, svarar alla.. Musiken gör att man slappnar av. Kommer i andra tankar än bara jobb, jobb.

- Dessutom har vi det trevligt ihop. Vi skrattar mycket och på så sätt förlänger vi samtidigt våra liv, skojar de.

- Ett viktigt syfte med att bilda band är att ha roligt. Och så gör det ju inget om man utvecklas samtidigt, säger gänget i mun på varandra.

- Spela är ett måste, tillägger Flemming allvarligt. Alla här är kreativa själar och vi måste få utlopp för den kraften.

John flikar in:

- En gång musiker – alltid musiker, var det någon som sa. Och det stämmer. Det blir som ett behov.

Eller som alla slutligen konstaterar:

- Den som kan sluta spela är ingen riktig musiker!

 

Text: Marianne Rönnberg Galmor          Foto: Lars Svendsen