EKEBY Hur är förutsättningarna för att man kan bli operasångerska om man växer upp i Ekeby?
- Tack, alldeles lysande, säger Carolina Tholander. För det finns väl inget som säger att man skulle vara en bättre sångerska bara för att man är från storstaden istället för från landsbygden?

Operasångerskan Carolina Tholander gör entré - i min trädgård. Hon är vacker åt det dramatiska hållet. Håret är blont och stilen mycket kvinnlig. Hon är färgstark och talar både med ord och händer. Det råder aldrig något tvivel om vad hon menar för hon uttrycker sig både tydligt och rakt på sak.

Carolina Tholander är till synes tuff. Men mötet med henne visar också att hon är en klarsynt, erfaren och ödmjuk vanlig tjej från landet. Närmare bestämt Ekeby.

Tidigt yrkesval
Carolina Tholander, född Jönsson, visste tidigt att hon ville bli operasångerska. Hur det skulle gå till tog det dock henne ett tag att komma på.

Själv kommenterar hon sitt yrkesval så här:

- Visst, det är ett litet annorlunda yrke, men vi är vanliga människor vi med!

- Och att jag växte upp i Ekeby kan faktiskt vara det som gjort att jag klarat mig så bra. För jag vet var jag kommer ifrån och uppskattar min hembygd väldigt mycket. Jag har aldrigförsökt dölja det och låtsats att jag varit någon annan än jag är. För mig är min uppväxt en tillgång. En källa att ösa ur när jag försöker ta mig fram. Både som sångerska, artist och företagare.

Ekeby kyrka
Carolina Tholander brukar sjunga i Ekeby kyrka under sina sommarturnéer och den här sommaren var inget undantag. Hennes musikaliska bana började tidigt. Hon berättar om sin pappa som är väldigt musikalisk och som spelar många instrument och har fin sångröst

- Jag tror allt egentligen kommer därifrån, säger Carolina. Pappa spelade klassiska verk för mig när jag var liten och berättade historier om dem.

- Samtidigt kommer min teatraliska ådra, som jag förmodligen har efter min gammelfarmor Ada, fram. Hon sägs ha varit en väldig teaterapa!

Carolina berättar medryckande om hur hon både var som alla andra och samtidigt skilde sig från kompisarna på så sätt att hon emellanåt lyssnade på ”annorlunda” musik än de.

- Jag gillade den där vanliga musiken som var populär då. Samtidigt som jag älskade att försöka sjunga opera eller musikal, och leva mig in i rollerna, berättar Carolina.

Kantorn förstod
Någon särskild musikskola gick Carolina från Ekeby aldrig i under uppväxten.

- Min första musikkontakt var när jag som tonåring började sjunga i Ekebykören. Och så sjöng jag på skolavslutningar och födelsedagsfester i 9:an, minns jag.

Under skolåren var det en vuxen som mer än andra uppfattade och uppskattade hennes talang och det var kantorn.

- Hon stöttade mig och lät mig sjunga solo, berättar Carolina. Hon förstod att jag ville något MER och hon lät mig hållas.

Med tiden fick Carolina också kontakt med Kristina Nilsson, sångpedagog i Helsingborg.

Dörröppnaren
- Hon hörde direkt att min röst passade för klassisk musik, säger Carolina. Hennes engagemang för mig var också det som öppnade helt nya dörrar för mig som sångerska.

Samtidigt med sånglektionerna i Helsingborg tog Carolina pianolektioner för Anna-Christin Martinsson, organist i Bjuv. Och i samma veva fick Carolina också Bjuvs kulturstipendium.

Nu gick Carolina från klarhet till klarhet. Från och med nu fanns det inget annat än sång och nu började hon också studera sång.

- 2010 var jag klar med utbildningen, berättar hon. Efter Folkis blev det först Musikhögskolan i Malmö. På solist- och sångpedagogutbildningen som varade i fem år. Och sedan en tvåringMusikdramatisk masterutbildning.

Hårt jobb
Parallellt med studierna har Carolina jobbat både mycket och medvetet.

- Jag tänkte att ska jag klara mig framöver gäller det att bygga upp ett bra kontaktnät. Och det visade sig vara klokt tänkt, säger hon.

 

- Idag är jag frilansande operasångerska. Jag bor i Helsingborg tillsammans med min man. Jag gjorde min debut på Malmö Opera och har jobbat i en del operor där sedan dess men jag har också gjort väldigt många konserter i allt från kyrkor, konserthus föreningar osv. Över hela landet. Så rutinen finns där.

Det största?
- Det största jag gjort hittills, i mina egna ögon, är när jag debuterade på Malmö opera 2010 i en nyskriven opera som heter Trollguld, svarar Carolina. När jag gick ut på stora scenen första gången var det en otrolig upplevelse.

- Men även en roll i Mästersångarna, en bearbetning av Wagners opera, som jag spelade i Pildammsparken i Malmö, är bland de roligaste jag gjort. Och så förstås min egen examenskonsert 2008 i Mariakyrkan i Helsingborg. Det var en höjdpunkt!

Tillbaka i Ekeby
En gång varje sommar återvänder Carolina alltid till Ekeby för att sjunga i ”sin” kyrka. Ackompanjerad på piano och orgel av sin man Olof Tholander.

- Jag har alltid känt mycket för min hembygd och det är alltid lika roligt att komma till Ekeby och möta en fullsatt kyrka, säger Carolina. Jag är stolt att vara härifrån.

Dessa fördomar
Det förhindrar dock inte att Carolina, när folk hör var hon växte upp, får höra: ”Kommer du från Eeegeby?”

- Då känner jag mig sårad på något vis, säger hon. Varför skulle man vara en bättre sångare om man kommer från Viken, storstaden eller någon annan plats än om man kommer från Ekeby? Var är logiken i det resonemanget?

- Jag tror faktiskt att man har lättare att komma nära sitt inre om man trivs med sitt ursprung, vilket jag gör. Men vår Jantelag och det faktum att man vill något hör inte ihop och det tar sig ibland uttryck i att folk hånar varandra för bland annat ursprunget.

Skäms inte

- Men jag skäms inte för Ekeby och dessutom känner jag mig stolt över att ingen mer än jag själv och mina förmågor banat väg för mig.

- Jag har jobbat stenhårt mot ett mål jag satt upp och jag har lyckats. Idag är jag konstnär och jag kan min grej.  Att det sedan även bor en företagare i mig, fortsätter Carolina, gör inte saken sämre.

- Jag är min egen företagare för jag älskar det jag gör, tillägger hon entusiastiskt.

Talang och tur
Vacker yta och en självkänsla på topp räcker dock inte, menar Carolina Tholander. Framgång som varar kräver också ödmjukhet. Den som blåser upp sig och försöker vara någon man inte är misslyckas till slut.

- Min erfarenhet är att man ska vara sig själv trogen. Inte gå över gränser som inte stämmer med det egna jaget, sammanfattar Carolina.

- Samtidigt får man inte vara så ödmjuk att man blir överkörd, fortsätter Carolina. Det är en balansgång för branschen är hård och sådant händer hela tiden.

- Det krävs också ett visst mått av TUR om man ska lyckas, tillägger Carolina Tholander.

Bred repertoar
Carolinas repertoar har ändrats med åren. Från början var målet att bli operasångerska. Punkt. Som Birgit Nilsson, undrar vi.

- Nej! Birgit Nilsson är Birgit Nilsson, säger Carolina. Jag har alltid varit en koloratursopran, alltså en ljus sopran. Jag tycker om de ljusa klangerna.

Idag kallar sig Carolina inte enbart operasångerska.

- Jag konstaterar idag att jag gått från att enbart vara sångerska till att vara en artist!

Numera blir det även en hel del musikal för Carolinas del.

Carolina gillar musikaler men allt hon gör grundar sig i den klassiska sångtekniken.

- Sången hör ihop med den jag är. Jag tycker om att göra människor glada. Den klassiska sångtekniken är grunden i allt jag gör även om jag hittar nya uttrycksformer och ny publik. Men idag gör jag som Malena Ernman – korsar gränserna mellan olika stilar.

Våga tänka annorlunda
Ernman blev ju populär över hela landet efter sin seger i Melodifestivalen. Skulle det vara något även för Carolina Tholander?

- Jag skulle inte ha något emot att till exempel delta i arrangemang som Bjuvsfestivalen. Men frågan har inte varit aktuell. Inte för att jag inte vill utan det handlar nog snarare om att arrangörerna ska våga tänka ”out of the box”.

Nervös varje gång
Inför en entré är Carolina alltid lika nervös. Kanske till och med ännu mer nervös när det är fråga om en liten intim konsert än när publiken består av tusentals människor.

- I det lilla sammanhanget kommer man publiken så nära, förklarar hon. Får ögonkontakt. Och då kommer förväntningarna så nära.

Carolinas tips
- Jag försöker vända nervositeten till något positivt. Det är inte lätt men jag har arbetat på det hela livet och steg ett är att erkänna att man är nervös. Sedan får man påminna sig själv om att det inte finns något jag hellre vill göra.

- Jag försöker hitta koncentrationen i att det är just detta jag vill hålla på med. Man får inte börja tänka på vad man ska ha till middag utan verkligen fokusera på nuet. Stirra nervositeten i ögonen för då försvinner den, avslutar Carolina Tholander.

 

Text: Marianne Rönnberg Galmor                  Foto: Lars Svendsen