Per-Olov Evander med hustru Senja. Friherre och friherrinna. Åtminstone för tillfället.
 
MUSIK Det är midsommar och jag tänker automatiskt på blommor och musik. Och på en man jag träffat nyligen och som lever för musiken – Per-Olov Evander – vår nyligen avgångne kyrkomusiker. Numera friherre i Rydebäck. Här kommer han!
När Per-Olov Evander höll sin avskedskonsert fylldes Norra Vrams kyrka till bredden av vänner och beundrare. Själv var jag långt borta från församlingen som jag föddes i och kunde därmed tyvärr inte göra något reportage om tillställningen. Däremot har jag i efterhand besökt Per-Olov och hustrun Senja. I deras förtjusande nya bostad i Rydebäck.

- Vi saknar faktiskt inte alls vårt hus i Ekeby, säger Senja Evander när jag stiger in och utbrister: Åh så ljust och fint ni har det här!

Vi fikar och tar en kaka till. Vi har mycket att prata om. Senja är min klasskamrat sedan tredje klass i Skeneholmsskolan i Billesholm så det dyker upp det ena roliga minnet efter det andra. Per-Olov har jag lärt känna sedan jag flyttade tillbaka till Bjuv för snart 5 år sedan. Jag har hört många uppskattande ord om honom de åren. Inte minst från dem som ingått i  hans olika körer inom ramen för Bjuvs församling.

Började som 15-åring
Så har jag förstås också själv hört honom spela och sjunga i olika sammanhang. Och när det var dags för musik och sång i samband med såväl min fars som mors bortgångar nyligen, var det naturligt att vända sig till Per-Olov och be både om råd och skönsång.

Per-Olov Evander växte upp i Helsingborg. Hur kom han då in på musiken?

- Jag började spela som 15-åring, berättar Per-Olov själv. Och hösten jag fyllt 17 fick jag fast jobb i Ekeby församling. Men efter ett halvår sa jag upp mig där. På grund av att jag ville studera i Stockholm på det som då hette Kungliga musikakademien – nuvarande Musikhögskolan.

Yngst på sin tid
Sagt och gjort och det äventyret slutade i en Högre organist- och kantorsexamen. Lägre organist- och kantorsexamen hade den unge Evander redan sedan han var 16 år. På den tiden landets yngste med den titeln.

Var kommer då musikintresset ifrån?

- Mors släkt var musikaliskt, berättar Per-Olov. Men ingen spelade professionellt. Inte heller mina två barn har följt mitt exempel.

Efter examen i Stockholm vände Per-Olov Evander hem till Skåne igen. Närmare bestämt till en rad vikariat och tjänster både som kantor och musiklärare. I orterna Allerum, Ödåkra och Fleninge.

- Det var den kände Einar Nilsson, kantor i Bårslöv och Fjärestad, som tillfrågades om min duglighet av Erik Leijon i Allerum. Kunde jag klara ett vikariat i Allerum månne? Det trodde Nilsson skulle gå bra – och på den vägen är det. Det ena ledde till det andra och så småningom blev jag själv ordinarie kantor i Allerum.

Entré i Billesholm
År 1972 hade Evander också vikarierat för Elsa Friberg i Billesholm och Risekatslösa och när hon 1974 gick i pension sökte Per-Olov Evander hennes tjänst. Och fick den.j

- Därefter har det bara flutit på, berättar Per-Olov. Sedan 1974 har jag tillhört Bjuvs församling och jag har också varit musiklärare i Skeneholmsskolan och Jens Billeskolan – båda i Billesholm. Samt i Ekeby skola.

- Jag har trivts fruktansvärt bra, tillägger han. Den mesta tiden.

Vi tänker båda på de sista åren i Bjuvs församling, som ju varit turbulenta på många sätt, men vi talar inte om det. Nu är en ny kyrkoherde på plats och det är dags att vända blad och se positivt på fortsättningen.

Men vi räknar…… Under Per-Olovs tid i församlingen har hela 31 präster passerat. Dock utan att han haft något att göra med det.

Vikarierar för sig själv
Nu har Per-Olov dock gått i pension och skulle kunna lägga allt vad arbete heter på hyllan. Men icke sa Nicke! Nu ska han börja vikariera……. för ingen mindre än sig själv! Året ut. Med start den 1 juli.

Efter det då?

- Jag hade min avskedskonsert en lördag, säger han med sitt finurliga leende på lut. På måndagen därefter kom den första förfrågan om spelning. Från Ängelholm.

- I övrigt så njuter Senja och jag av livet så ofta vi kan.

- Men det ska bli roligt att vikariera för sig själv, avslutar Per-Olov Evander, 67 år ung.

Själv tänker jag i mitt stilla sinne att det nog inte räcker med vikariatet. Jag skulle inte bli förvånad om han till slut också får tillbaka sitt fasta jobb i församlingen. Den som lever får se och välkommen tillbaka är Per-Olov Evander hur som helst!
 

Marianne Rönnberg Galmor