Susanne Bakken, sammanhållande eldsjäl i Nattvandrarna Bjuv, tar emot gratis kaffe till gänget från Barn- och utbildningsnämndens representant. Som ett tecken på hur mycket kommunen uppskattar insatsen.
 
NATTVANDRING På dagtid, för ovanlighetens skull, kunde allmänheten på lördagen träffa den idoga gruppen Nattvandrarna Bjuv, som varje vecka året om, finns ute i Bjuv kvälls- och nattetid. Till stöd både för barn, ungdomar och andra vuxna.
Ekeby, Billesholm, Bjuv – alla kommunens tre tätorter har försökt dra igång Nattvandrarna. I Ekeby, som var först ut, har det gått hyggligt. I Billesholm lyfte det aldrig, trots ambitiösa försök inledningsvis. I Bjuv har det lyckats och där firar man i dagarna ettårsjubileum.

Organisationsformen man valt i de olika delarna har inte varit densamma. I Ekeby och Billesholm har man valt att bilda formella organisationer kring Nattvandrarna. Med styrelse, regelbundna möten etc. Som sagt, det håller fortfarande i Ekeby, men kärntruppen vandrare där har delvis fått tänka om.

Billesholm höll på ganska länge med att försöka bygga en liknande organisation – med stöd från Ekebygruppen - men folk var inte tillräckligt motiverade att till alla vardagssysslor behöva lägga ett regelrätt föreningsarbete också.

Ovetenskaplig analys
I Bjuv tog Susanne Bakken sig an Nattvandrarna. I nära samarbete med inte minst Peter Persson, som redan tidigare vid flera tillfällen själv försökt dra igång en organiserad nattvandrargrupp i Bjuv. Men tvingats ge upp.

Vad kan då tros ligga bakom skillnaden i framgång, grupperna emellan?

 

Vadå? Jag eldsjäl? Njae...............tycker du?

 

Jag tror skillnaden stavas ELDSJÄL och FRIHET. Observera att jag INTE nu säger att de som vandrar eller har vandrat i Ekeby och Billesholm INTE är eldsjälar. Men till skillnad från i Bjuv så tycks dessa parametrar inte ha varit de bärande för bildandet och genomförandet överallt i kommunen. Formen har varit viktigare. Mycket tid har lagts på att få ihop den traditionella föreningen. Med möten, ansvar och scheman. Men människor idag vill vara mer fria. Har de tid och lust att vandra en kväll så gör de det spontant. Annars gör de det inte. Är de bundna till ett givet schema blir det för betungande.

Eldsjälen i Bjuv
Susanne Bakken är en tvättäkta eldsjäl. Med heltidsjobb och vardagssysslor precis som många andra av oss, men med den där känslan kvar av att det är helt okej, och faktiskt också personligt givande, att ägna en del av sin fritid åt andra.

Susanne, som gillar att vara ute bland folk, är dessutom en känd profil i Bjuv och har många kompisar i byn. Inte minst bland det gäng socialdemokrater som fortfarande hyllar ideal som kamratskap och solidaritet. Just den fostran som förmodligen krävs för att knyta ihop säcken.

Gamla tiders ideal
Jag har inte stämt av detta med dem jag beskriver men jag är tämligen säker på att jag träffar rätt. Frivilligarbete som detta, som var mer regel än undantag för de flesta svenskar under den första halvan av 1900-talet, är idag sällsynt. Utom i en gammal arbetarkommun som Bjuv. Där gamla tiders ideal tycks leva kvar mer än i andra orter där jag levt och vistats. I Sverige idag gäller generellt: Ska man göra något på sin fritid kräver ska man ha betalt för sin insats. Undantaget Susanne med vandrarkompisar. I Bjuv.

Prima lockbete
Susanne Bakken jobbar på ett av byns bagerier och när det är dags att vandra i slutet av veckan brer hon mackor och lägger ut bilder på dem på sin Facebook-sida - tillsammans med foton på smarriga kakor. Bilder som funkar som rena lockbetet.

- Nu är det dags för nattvandring, skriver hon till sina vänner. Det här är belöningen. Inklusive fika.

Det fungerar. Peter Persson och Peter Larsson kommer för det mesta. Varje vecka så lockas också några övriga från gänget kring Susanne. Det kan vara hennes mamma Inga, kommunalrådet Anders Månsson med sin Catarina Leo, Anna Muzyka från Selleberga – eller vem som helst som känner sockersug och sällskapslust.

En gång var det till och med undertecknad. Den vandringen kan du läsa om i slutet av detta reportage.

Viktiga spontanmöten
Från mina tidigare såväl som ovannämnda nattvandringar vågar jag säga att det är ett roligt och bra sätt att möta människor – oftast unga – som man aldrig annars skulle få kontakt med. En kontakt som är ett viktigt kitt i samhällskroppen. Ju fler som känner eller känner till varandra i ett samhälle – desto tryggare och bättre kan det bli. En stor vinst är att äldre inte är rädda för ungdomar. Unga fattar att det finns en hel del schysta äldre. Give and take!

 

 

Raggningsförsök
På lördagen, alla nattvandrarföreningars officiella årsdag, fanns alltså Nattvandrarna Bjuv på plats i skejtparken i centrala byn. Från Nattvandrarna Ekeby dök också en skara entusiaster upp för att fira dagen.

Dagen till ära hade Nattvandrarna riggat upp både reklamflaggor och ett bord fyllt med reklambroschyrer. Susanne Bakken höll ett litet tal. Vädjade till den vuxna delen av den hyggligt stora publiken om att ytterligare några skulle ansluta sig till vandringarna.

Hur den raggningen gick är inte känt på redaktionen men från kommunens Barn- och utbildningsförvaltning kom i alla fall en välkommen gåva. En värdecheck på gratis kaffe! Något det aldrig kan bli för mycket av för Nattvandrarna.

After dark
Vädret denna årsdag, kunde inte ha varit bättre. Men när solen gått ner försvann de flesta inomhus. Dock inte nattvandrarna.

För även om jag själv var hemma till kvällningen så är jag övertygad om att entusiasten Susanne Bakken, tillsammans med sina vapenbröder och – systrar, som vanligt, tog en lång tur genom Bjuv by night.

En tur som förhoppningsvis avlöpte i största stillhet. Men som icke desto mindre måste anses vara av största vikt för samhället Bjuv och alla dess invånare.

Vill du vandra och undrar hur, var och när, så finns personerna som nämnts i texten på Facebook. Fråga dem!

Här kan du läsa om en av många nattvandringar i Bjuv. En speciell en!

Marianne Rönnberg Galmor