I Berlin besökte Ekebygänget bl.a. legendariska, amerikanska Checkpoint Charlie.
 
EKEBY I Ekeby valde klass 9 a att ordna en resa till Berlin och koncentrationslägret Sachsenhausen. För att bättre förstå Andra världskriget och Förintelsen. Sådant skänker hopp för framtiden.

I takt med att rasism och främlingsfientlighet ökar – i Sverige och i övriga Europa – har alltfler skolor  i en takt som inte tidigare skådats, börjat besöka de olika koncentrationslägren som finns kvar från nazisttiden. Ungdomarna vill på plats försöka förstå vad rasism och fascism kan leda till.

Ekebyskolan är inget undantag. Här valde ungdomarna i årets avgångsklass 9 a att utforska det som hände i samband med Andra världskriget. På plats. Först turistade de i jättestaden Berlin. Sedan besökte de koncentrationslägret Sachsenhausen, som ligger en bit utanför Berlin. Detta läger byggdes för 10 000 fångar men i början av 1945 fanns där mer än 50 000. Sammanlagt passerade cirka 200 000 fångar genom Sachsenhausen innan kriget var slut.

Njutning och obehag
Självklart njöt ungdomarna av Berlin. Här finns ju allt man kan önska sig av shopping, uteliv, mat, historia, kärlek, dramatik och allvar.

Efter att ha besökt historiska platser som det omtalade judiska minnesmonumentet, paradgatan Unter den Linden, en del av det som finns bevarat av Berlinmuren i närheten av gränsen mellan det forna Öst- och Västtyskland, Checkpoint Charlie m.m., var det dags för koncentrationslägret.

 


Ett utdrag ur den tidning eleverna gjorde när de kom hem till Ekeby igen efter sin resa till Tyskland.

 

Sachsenhausen gjorde djupt intryck på de flesta eleverna. Det vittnar de om när vi träffas på avslutningsdagens morgon och det ser man också i den tidning eleverna gjorde när de återvände hem efter sin resa. Cassandra Bagger, Ludvig Simonsson, Iza Gustavsson skriver:

- Att se att människor levt under dessa omständigheter fick mig att känna medkänsla med alla dessa stackars människor som utsattes under denna hemska tid. Att gå omkring på platser där människor misshandlats, arbetat ihjäl sig, svultit till döds och avrättats, gjorde mig sorgsen.

- Det var en konstig och obehaglig upplevelse. Några av platserna framkallar kalla kårar längs den mest modiga ryggrad.

Inte som på film
- Sedan jag varit där kan jag knyta an till det som hände på ett helt annat sätt än när jag sett det på film eller läst om det………….. det kan vara svårt att inse allvaret i det när du inte själv har någon anknytning till de som levde och dog där.

Hur kom det sig då egentligen att klass 9 a bestämde sig för just en resa till Berlin? Det kostar förstås för en hel klass att resa utomlands, men här trädde näringslivet i Ekeby in i bilden. Pengarna var i det här fallet alltså inte avgörande.

- Vi ville göra något speciellt som skilde sig från det andra klasser gör, förklarar Ella Lynander. Och så var det en elev som föreslog något med Andra världskriget i kombination med engelskans Holocaust.

- När vi letade koncentrationsläger hittade vi Sachsenhausen i närheten av Berlin så då valde vi det resmålet.

Ambassadörer mot rasism?
Med intryck och minnen från Sachsenhausen i bagaget blir de unga Ekebyborna förhoppningsvis goda ambassadörer för både tolerans och antirasism under sina liv.

Och hur som helst så svetsade resan samman klassen rejält. Att den alls blev möjlig kan ungdomarna alltså tacka sina lokala sponsorer för. Bidragen var så rikliga att de vid hemkomsten konstaterade att det till och med blivit pengar över.

- Dem skänkte klassen till Barncancerfonden, berättar mentorn och tyskläraren Carita Davilén. Som tack för det har de fått ett diplom som vi låter hänga i Ekebyskolan så att alla där kan se det. Även när de här eleverna inte går där längre.

 

 

Stolta mentorer
Carita Davilén och kollegan, engelskläraren Amelia Pihlström, är mäkta stolta och imponerade över sina elever:

- Den här klassen har skapat historia på skolan, säger de. De värdegrunder eleverna skapat kommer att vara till inspiration och vägledning för andra elever.

- Resan har verkligen svetsat samma hela gänget, fortsätter Carita Davilén. Överallt ser du att de visar kärlek till varandra. Och vad är det som kan stoppa mobbning och våld om inte kärlek?

Klass 9a har varit engelsklärare Amelia Pihlströms första klass. Hon är från USA och undervisningen har skett uteslutande på engelska. I början gick det lite trögt men till slut blev det riktigt bra.

Idag kör klassen med devisen: Yes we can! i alla lägen om det kniper, får vi veta.

Ömsesidigt lärande
Carita Davilén kommer ifrån Stockholm och har tidigare arbetat inom näringslivet.

- Jag har lärt mig såååå mycket av den här klassen, säger hon. Ungdomarna har lärt mig respekt, att vara ödmjuk och att man inte behöver glänsa. Det räcker med att kunna.

- Nu har vi 25 vänner kvar i våra hjärtan, säger de två lärarna.

 


Tjejerna radar upp sig en och en för att få en egen selfie med lärarna.
 

Det är frukost, tal och tårar om vartannat, i tältet där vi alla träffas denna sista gemensamma morgon. Det kramas och gråts men så är det dags att bege sig till kyrkan för den traditionella skolavslutningen. Kvar med mig vid tältöppningen står Carita Davilén och Amelia Pihlström. Också de är rörda av avskedet.

- You wanna´play Lazerdome? Call us! hojtar de till avsked innan alla eleverna flytt regnet in i de bilar som ska ta dem till Ekeby kyrka.

Text och foto: Marianne Rönnberg Galmor