Rickard och Ulrika Heu från Ängelholm är så förtjusta i miljön på Gullregnet att de till och med gift sig här.
 
KOLONI På söndagen var det Öppet Hus hos Gullregnet, ett koloniområde på Ljungsgård utanför Billesholm, som på 1960-talet grundades för Gullfiberanställda. Men som idag är en kär tillflykt för långt många fler.

Föreningen Gullregnet hade gjort vad de kunde för att locka besökare men de fick en tuff konkurrens i den dryga 30-gradiga hettan som låg som en våt filt över tillvaron. En hel del tappra infann sig dock. Inte bara de som arrenderar tomter och stugor på Gullregnet utan också nyfikna från annat håll.

Jag är född i Billesholm och har genat på väg till Bjuv över Ljungsgård jag vet inte hur många hundra gånger. Jag har sett att det ligger fyra stugor längs vägen men aldrig tänkt mer på det trots att jag visst att kompisar till mina föräldrar haft ett ställe de kallade Gökhult här någonstans.

Så när jag parkerar på koloniföreningens parkering och kliver in genom grindarna till Gullregnet blir jag helt paff. Så fint och mysigt! På Ljungsgård. Det här är en oas med 48 år på nacken och det är först idag jag upptäcker den. Du vet kanske inte heller att stället finns? Följ med på min promenad genom den och se vad jag hittade.

Välsignat tak!
Första anhalten denna extremt heta söndagsförmiddag blev föreningshuset och närmare bestämt dess överbyggda verandra. Bara för att hälsa på några bekanta och sedan följa med Rita på sightseeing hemma hos henne.

Rita Nilsson äger sedan 20 år en kolonistuga som har allt. Hon bor numera i Helsingborg men har tidigarebott i Bjuv. På Gullregnet har hon funnit den perfekta tillvaron, när hon inte vill vara i stan.

- Jag bor här i min stuga 7 månader om året, berättar hon stolt. Jag har barn i Bjuv och min svåger här tvärs över vägen på Ljungsgård, så vill jag så tar jag mig till dem på besök.

- Annars har jag min trädgård att sköta.

 



Bertil Bengtsson och Rita Nilsson har blivit goda vänner och hjälper varandra när det behövs.

 

Goda grannar
Bekvämt tillbakalutad i hettan sitter Ritas granne Bertil Bengtsson, från grannstugan. De två har blivit vänner sedan Bertil i november förra året köpte sin koloni. De berättar att de hjälper varandra.

- Bertil hjälper mig när det är något tungt och lite mer besvärligt som behöver fixas, säger Rita.

- Så betalar du tillbaka med en god middag Rita, kontrar han.

Bertil Bengtsson arbetade en gång i järnaffären på torget i Billesholm. Efter det flyttade han till Kiruna där han varit busschaufför. Men det är slut på det och nu är hemorten istället Perstorp.

Varför har du då hamnat på Ljungsgård och i det här koloniområdet? frågar vi.

Körde 180 mil för att köpa
- Jag såg min stuga till salu på Blocket, svarar Bertil. Eftersom jag arbetat i Billesholm och känner folk här nere så var det bara att slå till.

- Jag ringde till säljaren och sa att ”jag köper den men du får vänta två dagar innan jag kan betala”.

Han var ju 180 mil ifrån Ljungsgård och behövde den tiden för att ta sig fram. Resten är historia, som det heter.

Vi går in i Ritas stuga. Som visar sig vara en minivilla. Det är imponerande hur dessa på utsidan till synes små bon visar sig ha utrymme för hur mycket som helst. Här finns veranda, hall, kök, vardags- och sovrum. El är indraget och därför har hon också kyl och frys, spis, mikrougn, TV osv. Här fattas inget.

 

 

- Mitt barnbarn gillar att komma hit och övernatta, berättar Rita.

- Tacka sjutton för det, tänker jag. Det här är ett riktigt litet drömboende.

Inget odlingstvång
Jag tackar för mig och traskar vidare på stigen mellan den ena gulliga trästugan efter den andra. Några är tillbommade, bara någon enstaka litet mindre välskött. Så här års bleknar intrycket av en eller annan omålad bräda när man ser blomprakten och färgspelet i trädgård efter trädgård.

Det vanliga i koloniområden är att de som innehar lotterna ska odla. Så är det inte på Gullregnet. Jag ser bara ett fåtal odlade lotter men desto fler stugor, verandor och prunkande rabatter.

En annan avvikande sak på Gullregnet jämfört med andra kolonier är att det här finns ovanligt många och stora grönytor. Som i en park. Så även om stugorna och lotterna ligger längs snörräta gångar så blir det totala intrycket likt ett sommarstugeområde.

 

 

I slutet av området stannar jag och pratar med ett par som äger stugorna mitt emot varandra men som har slagit ihop sina påsar och när de inte är här ute bor tillsammans i en lägenhet i Bjuv. Det ser idylliskt ut under parasollen som skuggar utemöblerna i den stora trädgården. Bara ett stenkast ifrån ligger de moderna villorna på Ljungsgård.

För varmt till och med för djuren
På en tomt jag passerar äter två tonårsflickor lunch medan deras lilla hund ger ifrån sig ett par skall och sedan söker skugga under ett annat bord. På staketet hos tjejerna hänger ett par badhanddukar och de berättar att de brukar åka till Friluftsbadet i Bjuv.

 

 

Inne hos Daniel Bruer och hans vänner ser jag många små hundar som gömmer sig i skuggan. Bara en är pigg nog i hettan för att skälla lite på mig. De vuxna sitter i solstolar och på trädgårdsmöbler och dricker. Lillkillen låter sig dock inte störas vare sig av värme eller journalister utan tuggar vidare på sin macka.

Nu går jag på en annan grusgång, fotograferar stuga efter stuga och kommer fram till en i min smak riktig pärla. Målad i mörkgrått med vita knutar och omgiven av vackra rosor. En hoppborg, nästan lika stor som stugan, står i ena hörnet av tomten. Utanför grinden finns ett bord belamrat med saker som tydligt visar att här bor det barn.

Underbart och prisvärt
När jag hejar på mina bekanta Lena och Göran, som kommit för att gå den tipspromenad som föreningar ordnat idag, kommer en man ut från den grå stugan.

- Var det mig du ropade på? undrar han.

Det var det ju inte men eftersom han dök upp börjar jag fråga ut honom om namn, var han är ifrån och varför han har en koloni just här.

- Vi bor i Ängelholm, svarar Rickard Heu.

- Ängelholm? Hade jag bott i Ängelholm en dag som idag hade jag varit på stranden. Eller rättare sagt i havet, säger jag. Varför i all världen är du på Ljungsgård?

- För att det inte är hemma, fortsätter han. Och för att det är så himla fint här. Visserligen hade vi kanske också valt stranden just idag om det inte varit Öppet hus här men ändå.

Medan Rickard och jag fortsätter reda ut begreppen ansluter hans fru Ulrika sig till oss. Hon förstärker det hennes man säger om att det är så ovanligt fint just på Gullregnet. Och tillägger att det är prisvärt här jämfört med andra orter med kolonier.

Två blev ett uppe på bonken
- När jag kom in genom grinderna första gången, säger hon, så sa jag: Här ska jag gifta mig!

- Och det gjorde vi också, fortsätter hon. Uppe på höjden där borta står en klockstapel och där gifte vi oss.

Höjden hon pekar mot är en askebonke från gruvtiden i början av 1900-talet och klockstapeln är från Betelkyrkan på Schaktvägen på Kyrkbacken i Billesholm. Ett hus som senare byggdes om till Gullfibergården. Inte så konstigt med tanke på att det var under Malte Johanssons tid som VD på Gullfiber, som Isover förr hette, som såväl Gullregnet som Gullfibergården blev till.

Nu är jag varm och söker min tillflykt till en stol under taket där jag tidigare startade min promenad. Jag köper en fika med dopp och sätter mig bland kända och okända. Den nyblivne billesholmaren, och fd bjuvsingen tex, Claes-Göran Nilsson, som fortfarande är på upptäcktsresa i sin nya hemort, har hittat hit.

 

 

Loppisfynd och vinnarpriser
Jag dricker inte upp det varma kaffet utan byter ut det mot vatten. Tar sedan en sista sväng till ett par loppisbord. Köper en fin glasgrej av Rita. Passerar bordet med alla vinster som de som klarat frågorna i poängpromenaden får.

Jag gör en sista faktakoll med ordföranden i föreningen, Brian Madsen. Gullregnet grundades 1967 av direktör Johansson och var ämnat för de anställda på företaget. Den regeln har dock släppts och idag säger man att den som bor max 1 timmes resväg härifrån beviljas medlemskap.De som arrenderar lotter här idag kommer bl.a. från Helsingborg, Ängelholm, Perstorp, Halmstad - och så förstås Billesholm och Bjuv. Antalet lotter totalt är 46 och 40 är utarrenderade.

- Alla stugor har vatten, säger Brian Madsen (bilden), ordförande för Gullregnet.  Det öppnas första kollektiva arbetsdagen kring påsk och stängs av sista kollektiva arbetsdagen i oktober.Totalt har man 6 kollektiva arbetsdagar. Området är öppet från påsk och 7 månader framåt.

Där gick gränsen
En koloniägare berättar en anekdot för mig om en stockholmare sökt om lov att köpa en kolonilott här men fått nej. Varför?

- Han angav att det tar en timme att flyga från Stockholm till Ängelholm, var svaret. Men eftersom det sedan tar en halvtimme hit så blev det avslag……….

Brian och hans Anette Andersson har en av de lotter där man faktiskt odlar. Samtidigt som de bor i villa på Rudolfska i Bjuv.

- Vi har växthus hemma och gillar att odla, berättar Brian. Och så trivs vi så väldigt bra här ute på Gullregnet. Det här är en riktig pärla bland koloniföreningar, avslutar Brian Madsen.

Marianne Rönnberg Galmor