FÖRINTELSEN Blume och Moshe Figa, de två mörkhåriga barnen på bilden, blev bara 4 och 6 år. En dag i ghettot i Krakow, Polen, fördes de bort av nazister och sedan dess är de försvunna.
Blume och Moshe växte upp i en by på den polska landsbygden. Deras föräldrar och deras familjer arbetade och levde som alla polacker. Pappa Alex var liksom farfar Josef skräddare. Alex var dessutom hästhandlare och när han var ute i affärer skötte mamma Rakel skrädderiet. Farfar Josef var med och startade banken i byn. Ingen av dem låg sitt samhälle till last.
 
Bilden: Storasyster Blume och lillebror Moshe var två av alla de barn som nazisterna tog livet av under Förintelsen. Vars minne vi högtidlighåller den 27 januari. Dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades. Den blonde pojken var en lekkamrat.

Måndag den 27 januari minns vi Förintelsen och massmordet på Europas judar, men också romer, handikappade, homosexuella mfl. Bland de drabbade fanns många som idag skulle vara min familj och släkt.

Judarna i Proschowitze, som byn hette där barnen på bilden ovan föddes, hörde då och då rykten om nazisternas framfart och judejakt. Men historierna utspelade sig trots allt långt borta så de bleknade snabbt och byborna återvände till vardagen.

Vid ett tillfälle blev historierna dock såpass skrämmande att Alex och andra judiska män i byn bestämde sig för att ta sig till ryska Lemberg på andra sidan den polsk-ryska gränsen.

Väl där väntade de ett tag och när de uppfattade att det lugnat ner sig, återvände de hem igen.

- Jag var kvar hemma i  byn, berättade Rakel en gång för mig. Skötte skrädderiet tillsammans med svärfar

Rädd föda barn
En dag förstod Rakel att hon var med barn.

- Då gjorde jag abort, berättade hon. Jag vågade helt enkelt inte föda fler barn med tanke på vad vi hörde hände längre bort.

Rakel ångrade senare i livet aborten. Det var på den tiden när hon för länge sedan hade förlorat Blume och Moshe och hon och jag satt i Tel Aviv och gick igenom gamla minnen.

- Hade jag inte gjort abort så hade jag kanske haft något av barnen kvar idag, sa hon.

Nazisterna kom
Åter till Proschewitze. En by långt ute på den polska landsbygden. En dag körde SS-styrkor in och förskrämda människor sprang åt alla håll och försökte gömma sig. Sädesfälten i utkanten blev gömställen för familjen. Liksom för andra judar.

- Moshe och Blume förstod att vi var i fara, även om de bara var 4 och 6, sa Rakel. Så de var knäpptysta.

Två gånger gick det att gömma sig och därmed undgå deportering. Men den tredje gången blev de avslöjade och fördes till ghettot i Krakow. En lång väg hemifrån.

- Varken mina eller Alexs föräldrar levde då längre, tack och lov, sa Rakel. Jag är mycket glad för att de slapp uppleva det vi sedan utsattes för.

Barnen försvann
I Krakow fick de vuxna arbeta och barnen vara på sk Kindergarten. Rakel bad kapon, som förestod ghettot och som hon minns som en "hygglig man", se till så att vuxna och barn inte skildes åt. Han lovade försöka se till så att detta inte skedde. Men hans inflytande var tydligen inte så stort.

För en dag när de vuxna återvände från fabriksjobbet så var barnen spårlöst borta. Hela Kindergarten var tomt.

Vad som hände Moshe och Blume vet vi inte. På den här tiden var det vanligt att människor gasades ihjäl på övertäckta lastbilsflak. Där avgasröret leddes in i kapellet. Rakel och Alex trodde att detta är vad som hände eftersom de aldrig efter den dagen hittade någon som kunde berätta.

En strimma hopp
Själv fördes Rakel från Krakow/Plaschow till Auschwitz i Polen. Och senare igen med godståg till Bergen Belsen i Tyskland. Där hon frigavs av engelsmännen.

Alex fördes från Auschwitz till Mauthausen i Österrike. Han vittnade mot nazisterna i Nürnbergrättegången efter kriget.

Ovissheten om vad som hänt Moshe och Blume lämnade samtidigt kvar en strimma hopp hos främst Rakel:

- Så länge jag lever tänker jag att jag en dag någonstans plötsligt ska möta någon av dem, sa hon till mig.

- Kanske klarade någon av dem sig utan att veta sin identitet. Och så möter jag dem och känner igen dem.


Rakel och Alex Figa 1980. Mellan sig håller de sitt första barnbarn. Trots allt så vann inte nazisterna.

Marianne Rönnberg Galmor


Fotnot: Rakel och Alex Figa finns inte längre. De fick heller aldrig återförenas med Moshe och Blume. RIP.
Är du intresserad av att ta del av hela historian om Förintelsen rekommenderar jag ett besök på Yad Vashem i Jerusalem.